Löptur!

Eftersom pappa var klar med bilen när vi kom så var det ju bara till att bege sig hemåt:) så då hade jag ju tid över till att springa!
Jonas hängde inte med denna gång, men det gick faktiskt bättre utan honom. Blir ju inte de där snacket mellanåt och fokuseringen försvinner. Nu hade man bara sig själv att tänka på! Inget illa menat!

Har fortfarande känningar i benen, men så sjukt mycket bättre än när det var som värst!
Kondisen börjar ta sig, så himla skönt! Bättre ska den bli!!!

Var tvungen att ta ett par bilder på där jag sprang, klagar ju inte på utsikten;)